Titel: Veronika bestämmer sig för att dö

Författare: Paulo Coehlo

Språk: Svenska

Del: -

Bokförlag: Bazar förlag

Utgivningår: 2009

Läsålder: 15-? år

Handling:

Veronika är ung och vacker, har vänner och beundrare, fast jobb och en familj som tycker om henne, men ändå är hon inte lycklig. Det är något som fattas i hennes liv. Morgonen den 11 november 1997 bestämmer hon sig därför för att dö. Hon tar en överdos sömntabletter - bara för att lite senare vakna upp på närmaste sjukhus. Där berättar man för henne att hennes hjärta är skadat och att hon bara har några få dagar kvar att leva.

Mina tankar:

Jag hade inte "planerat" att läsa denna boken eller så, utan hittade den i en gammal hylla hemma och bestämde för att ta med mig den till Kroatien. 

Boken är en väldigt djup och poetisk bok med många tankar kring livet och döden. Paulo använder ett realtivt svårt och avancerat språk samt, enligt mig, lite för många djupa tankar kring döden, vilket så småning om blir väldigt långtråkigt och tjatigt att läsa. 

Veronika är dock en stark och intressant huvudkaraktär med starka egenskaper som främst visar sig på sjukhuset i olika situationer. Jag blev ganska fascinerad av Veronikas tankar kring t.ex döden och hur hon ser på saker och ting i livet. Bara det att hon längtar efter att dö tycker jag är intresseväckande.

Veronika bestämmer sig för att dö är en realtivt svårläst men djup och poetisk novell som väcker många tankar hos dig som läsare.

Mitt betyg: 

3 av 5 stjärnor.

Titel: Kanske är det allt du behöver veta

Författare: E Lockhart

Språk: Svenska

Del: -

Bokförlag: Lavender Lit

Utgivningsår: 2014

Läsålder: 13-15 år

Handling:

Sjuttonåriga Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den

femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför kusten vid Massachusetts. Cadence älskar tillvaron på ön och framförallt älskar hon Lögnarna, som familjen kallar den sammansvetsade kvartetten bestående av Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren och Gat. Gat, Cadences stora kärlek.

Den femtonde sommaren händer något. Något som hon absolut inte kan minnas och som ingen vill berätta för henne. Händelsen gör sig dock ständigt påmind i form av en fruktansvärt smärtsam, kronisk huvudvärk som hon måste medicineras för. Men vad var det egentligen som hände?

Mina tankar:

Jag ärligt talat älskade den här boken. ÄLSKADE. 

Kanske är det allt du behöver veta är en bok som bjuder på glädjen, den oändliga sorgen och den lätsamma humorn. Det är härligt att läsa en bok med så många blandade känslor. Ibland tillkommer en rolig kommentar som får dig att skratta till, samtidigt som något i nästa mening får dig att vilja storgråta. 

I boken får man följa med familjen Sinclair, den perfekta, rika familjen Sinclair där allt är på sin plats och där problemen inte finns. Jag älskar det faktum att familjen försöker dölja alla mörka hemligheter, att dom gömmer sig bakom en fasad av perfektion och bakom fasaden gömmer sig de allra brutalaste och mörkaste hemligheterna - det är det allra mörkaste i det ljusaste.

Som läsare fångar en sådan här bok mig direkt för att jag blir så otroligt sugen på att klättra över fasaden och simma runt bland alla lögner och hemligheter. Jag vill bli förvånad och skärrad när sanningen visar sig. 

Lögnarna består av Cat (Cadence), Mirren, Johnny och Gat. Jag reagerade väldigt snabbt på att varje karaktär har en sådan stark personlighet. När Lockhart beskriver t.ex Johnny är det precis som om jag träffat honom, och jag kan identifiera honom med andra personer jag träffat. Varje karaktär är unik, de är så lika men ändå så olika. 

Slutet. Herregud slutet! Jag blev så himla skärrad, trots att jag faktiskt älskade slutet! Mina teorier hade jag ju kring vad som hänt den femtonde sommaren, men aldrig kunde jag föreställa mig något sådant. Alla trådar som hängt lösa under läsandets gång fångades plötsligt och knöts samman.

Vändningen i slutet är brutal och jag vet inte hur du kommer att reagera, men jag vet att det inte kommer att vara som du tänkt dig. 

"Läs den. Och om någon frågar hur den slutar, LJUG."

Mitt betyg:

5 av 5 stjärnor.

Titel: Född fenomenal

Författare: Josephine Bornebusch

Språk: Svenska

Del: -

Bokförlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsår: 2014

Läsålder: 12-15 år

Handling:

Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för - hon är helt enkelt född fenomenal! 

Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda - en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar - och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe ganska schysst och en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok. Därför skriver hon själv:

"Hittills lever jag ett väldigt odramatiskt liv. Jag har aldrig behövt fly från nazister och ingen jag känner har suttit fängslad i ett gårdshus. Inte ens min bror, som typ borde sitta fängslad gör det, så jag är fullt medveten om att denna dagbok kanske inte kommer vara helt späckad av spänning. Men jag kommer bjuda på exakthet. När någon hittar min dagbok, om ca 100 år, då ska alla luckor vara ifyllda, allt ska vara glasklart. Så om du läser det här är jag förmodligen redan död." 

Men Ruts liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel, och snart är Rut ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa. Frågan är bara vart fan de ska åka?

Mina tankar:

Det var under Minikollot i år som jag fick boken Född fenomenal av Josephine Bornebusch tipsad. Hos de andra bokslukarna på kollot var boken en storfavorit, så då jag var näst intill den enda som inte tagit mig an att läsa boken gick jag senare under dagen till bokhandeln för att köpa den. Ivrigt började jag läsa och utan att jag visste ordet av satt jag nästa dag i min egengjorda "läshörna" för att läsa det sista kapitlet.

Boken Född fenomenal är en otroligt levande bok som håller ett rappt tempo, men trots det rappa tempot är den detaljerad och välskriven med ett lättläst språk. Skämten tar plats och skapar en humoristisk känsla över det hela, boken bara lyser som en stor glad sol i bokhyllan och utsrtålar en massa positiv energi. 

Låt oss prata om huvudkaraktären - Rut. Äntligen! Äntligen, äntligen, äntligen en tonårstjej som skiljer sig från alla andra osäkra och icke-självsäkra tjejer det skrivs om i ungdomsböcker. Det är så otroligt härligt att läsa om en supersjälvsäker, modig och självständig tjej för en gångs skull (wohoo!). Jag bara älskar kontrasten! 

Det är just det som gör boken så unik, Rut är inte osäker och icke-självsäker, hon är precis tvärtom. Det finns så mycket jag tycker om med Rut, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. 

Född fenomenal är en bok som bara måste ha en uppföljare. Verkligen. Jag vill veta ännu mer om Rut och följa med på fler av hennes äventyr. Det finns alldeles för få böcker där de självsäkra huvudkaraktärerna tar plats. Jag menar, en till bok med Rut skulle inte skada, inte alls.

5 stjärnor är ett högt betyg, ett toppbetyg, och jag kan tycka att det är svårt att sätta 5 stjärnor på en bok. Född fenomenal berör inte och den "väcker inte starka känslor" hos dig, men den utrsålar så mycket positiv enegri samtidigt som man får följa med Rut på en mycket humoristisk resa. Boken är ju trots allt helt fenomenal. 

Mitt betyg:

5 av 5 stjärnor.

Titel: Hur kär får man bli

Författare: Katarina von Bredow

Språk: Svenska

Del: - 

Bokförlag: Raben & Sjögren

Utgivningsår: 2007

Läsålder: 12-15 år

Handling:

"Om inte om vore, tänkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kär i Adam. Hur kär som helst. Blossande, vanvettigt gnisterkär. Ursinnigt sprängförälskad. Men nu var ju om. Och bara själva tanken på att bli kär i Adam var totalförbjuden, straffbar, ohygglig och fruktansvärd. Ändå tänkte jag den. Ändå fladdrade kolibrin där inne. Trots att om var."

Här finns det omöjliga valet mellan bästisen och kärleken. Här finns djupa familjekonflikter. Vuxna som sviker. Här finns ett fenomenalt skickligt porträtt av en konflikträdd pappa som duckar för alla problem. Här finns också de vuxnas konflikter, och under alltsammans det stora problemet att kunna säga som det är innan det är för sent.

Mina tankar:

OBS! Kan innehålla spoilers!

Som jag nog nämnt tidigare är jag inte ett sådant jättestort fan av ungdomsböcker som endast består av  kärlek, bråk med vänner och problem i hemmet. Jag känner att det alltid är samma historia; en osäker tjej blir oändligt kär i "skolans snyggaste kille", bråkar med bästisen, bråkar i hemmet, och vips så vart man på sista kapitlet och försöker förstå vad handligen egentligen var. Oftast, tråkigt nog, har jag väldigt svårt att förstå "syftet" med en sådan bok.

Det behöver dock inte alltid finnas ett "syfte" med en bok, ibland är det ända man vill ha en lättläst bok att kunna vända sig till. 

För att jag ska gilla en bok (i de flesta fall, det finns undantag) måste jag slås av en händelse, ibland stor, ibland liten, som kanske är avgörande för bokens handling, jag måste få sitta ett tag och bilda mig en teori, jag måste vilja veta mer. Vad kommer att hända? 

I boken Hur kär får man bli? får man följa med Katrin som avgudar sin underbara och vackra "bästis" Frida. Till klassen kommer Adam och båda tjejerna faller för honom. Man kan ju relativt lätt lista ut vem som kommer att bli tillsammans med Adam eftersom att man får reda på att Adam (uppenbart nog) är kär i Katrin.

Katrin har också mycket problem i hemmet, tycker jag efter att ha läst boken och bråkar ofta med sin pappa, hennes bror Viktor är dessutom mobbad i skolan, men det avslöjas väldigt snabbt i boken vilket är ganska tråkigt tycker jag, för att det är precis en sådan sak man börjar bilda sig en teori kring och som skulle kunna locka fram ett sug att vilja läsa ännu fler kapitel. 

Boken är för mig en relativt seg ungdomsnovell om Katrins liv som osäker tonåring, men jag rekomenderar den till dig som vill ha en lättläst, inte så händelserik bok på sängbordet. 

Mitt betyg:

   2 av 5 stjärnor.   

Titel: Agnes Cecilia - en sällsam historia

Författare: Maria Gripe 

Språk: Svenska

Del: -

Bokförlag: En bok för alla

Utgivningsår: 1981

Läsålder: 12 och uppåt

Handling:

Noras föräldrar omkommer i en bilolycka när hon är fem år gammal. Därefter får hon bo hos släktingarna Karin, Anders och deras son Dag. Nora får ett bra liv med mycket kärlek, men under ytan ligger alltid den gnagande känslan av att ha blivit övergiven.

Efter att familjen har flyttat till ett nytt hem börjar Nora uppleva saker hon inte kan förklara. Fotsteg som stannar utanför hennes dörr, olyckor hon nätt och jämnt klarar sig undan tack vare anonyma telefonsamtal samt ett underligt paket som kommer i hennes ägo.

Nora söker tillsammans med Dag efter svaren på frågorna omkring henne, och kommer fram till att förklaringarna kanske ligger närmare till hands än hon någonsin kunnat ana... 

Mina tankar:

Denna boken tog tråkigt nog väldigt lång tid läsa ut. Inte för att den var seg eller dålig, utan för att jag hade en period då jag inte fick tiden jag ville ha till att läsa, jag hamnade i en svacka, fastande i ett träsk och fick kämpa hårt för att komma loss igen. Jag tror att det lostande för mig samma sekund som jag läste ut boken. När jag tänker efter själv förstår jag hur otroligt dumt det låter, som om det var bokens fel, men det var inte så. Det var jag som istället drog med mig boken i träsket. Jag hade helt enkelt väldigt svårt att fokusera på boken. 

Agnes Cecilia - en sällsam historia. Sällsam, underlig, spännande. Ord som beskriver Noras historia helt perfekt, tycker jag, personligen. Jag blev lockad bara av titeln faktiskt, den lät liksom mystisk, ja, sällsam, och jag älskar böcker som tvingar dig att stanna upp mitt i en mening och bara fundera på vad författaren egentligen menade och vad som egentligen hände. 

Något annat jag älskar med boken är dessa små detaljer som dyker upp lite då och då, men som man ändå inte lägger märke till förens sanningen avslöjar sig. Vissa inslag fick faktiskt håret att resa sig på ryggen och mig själv att vilja ta en ordentlig titt i rummet. Var det fotsteg jag hörde nu, precis som Nora? Var det andetag? Log precis den lilla dockan som sitter på bokhyllan åt mig?  Jag ville gräppa tag i alla lösa trådar som hängde i boken, jag ville veta. Vart tar Dag vägen om kvällarna? Vem var flickan med den milda rösten i trapphuset? Vem var det Dag mötte på stationen?

Boken är en mystisk och underlig novell för dig som vill känna håret resa sig på ryggen, bli berörd och samtidigt få en gripande läsupplevelse. 

Mitt betyg:

4 av 5 stjärnor.

Titel: Flyga högt

Författare: Katarina von Bredow

Språk: Svenska

Del: -

Bokförlag: Raben & Sjögren

Utgivningsår: 2011

Läsålder: 12-15 år

Handling:                                                                                                                    

Det finns koder. Vissa regler.

Som när man kommer ny till klassen. Då handlar det om att inte märkas för mycket. Att vara lagom. Glida in och smälta ihop med de andra. Så gör inte Silja. Silja gör precis tvärtom. 

Vendela är femton år och har just börjat nian. Hon tycker att det är ganska skönt att vara tillbaka i skolan. Framför allt för att hon får träffa Nils igen, men också för att allt blir förutsägbart; det står på schemat hur dagarna ska se ut. Men tredje dagen dyker det upp en ny tjej i klassen, Silja. Hon tar plats och struntar helt i alla oskrivna regler. Hon sätter sig var hon vill, hon umgås med vem hon vill och hon verkar inte alls vilja smälta in i klassen. Är hon korkad, trotsig eller bara urstark? Ingen vet, men sensationen är ett faktum. Och plötsligt gäller inte den givna rangordningen, rollerna fördelas om - och inget är längre självklart.

Mina tankar:

Egentligen är jag inte ritkigt den typen som föredrar dessa typiska ungdomsböcker då handligen endast innehåller kärlek, bråk med bästisen och problem i hemmet. Jag brukar helt enkelt inte fastna för sådana böcker då man bara får följa en tonårings liv, dag efter dag, det kan bli lite småtråkigt.

För mig måste det hända något, något som väcker känslor, berör, får dig att vilja veta mer. Just här var det Silja. Silja med hennes svarta långa hår som dundrade in i klassen med storm, och skakade om dom alla som små marionettdockor. Plötsligt blev Vendela, som jag från börjar tyckte var en ganska trist huvudkaraktär, mer levande.

Jag blev så faschinerad av Silja, att hon vågade, hon var så häftig, det var nästan som om man lärde känna henne själv. Det var Silja som väckte känslorna hos mig när jag läste och personligen tycker jag att Katarina har lyckats skapa en stark och gripande huvudkaraktär. 

Mitt betyg: 

3 av 5 stjärnor.

Titel: Maze Runner - i dödens labyrint

Författare: James Dashner

Språk: Svenska

Del: 1/5

Bokförlag: Bokförlaget Semic

Utgivningsår: 2014

Läsålder: 12-15 år

Handling:                                             
När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar. 

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt. På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Mina tankar:

Obs! Kan innehålla spoilers!

Jag har lärt mig två saker. 1, ha inte för höga förväntningar på en bok för att den är väldigt omtalad. 2, se inte en actionfilm med en massa spännande händelser som från början är en bok, om du inte läst boken men planerar att göra det. 

Maze Runner: i dödens labyrint är precis en sådan bok man bara måste läsa innan man ser filmen. Jag gjorde just det misstaget att jag såg filmen innan jag läste boken. Det är tråkigt att säga, men en bok med så mycket händleser som Maze Runner dör ut helt när man ser en film med färdigprogramerade bilder av karaktärer, miljöer och såklart händelser.

Denna bokupplevelse blev väldigt tom och ihålig just precis för att jag redan vid första meningen i boken visste vad som skulle hända. Jag visste redan att Thomas och de andra i Gläntan skulle hitta en utväg, jag visste redan hur Klagarna såg ut med deras slemmiga runda kropp och deras robotarmar. Jag visste allting. Jag bara visste. Jag var tom. När jag läste fann jag inte spänningen som en sådan bok förstjänar. Allt detta för att jag redan sett filmen. Typiskt, eller hur?

Andledningen till att jag över huvud taget köpte boken efter filmupplevelsen var för att hoppades på att kunna glömma de bilder filmen gett mig och istället kunna bilda mig en egen uppfattning av karaktärer och miljöer. Jag hoppades på att kunna känna spänningen en gång till, denna gången från boken i mitt eget huvud, och inte från en stor tv skärm.

Min bokupplevelse skulle ha blivit helt annurlunda och boken hade förmodligen blivit mycket bättre om jag inte sett filmen innan.

Om man bara ska fokusera på boken och inte ta hänsyn till filmen alls, så tycker jag att det är fina och målande miljöbeskrivningar, och även känslobeskrivningar. Jag kunde verkligen känna Thomas frustration när han inte fick svar på sina frågor om Gläntan, eller när gally och Alby hånade honom för att han inte visste någonting om Gläntan och labyrinten. Ärligt talat kunde jag själv bli frustrerad och irriterad på vissa karaktärer när jag läste, (haha). Alby är en väldigt tjurig och sur karaktär som hela tiden tillrättarvisar Thomas och jag hade lust att hoppa in i Gläntan och bara skrika på honom att HAN skulle sluta skrika med de blodsprängda ögon han har. 

På tal om karaktärerna saknar jag djupet i dom och jag skulle verkligen önska att karaktärerna kunde sticka ut lite mer och vara något mer beskrivande. Den finns egentligen bara två karaktärer som sticker ut, enligt mig, och det är Thomas och Teresa. Tersesa med hennes svarta långa hår, hennes blåa ögon och hennes snövita hy. De andra försvinner in i massan av de andra pojkarna i Gläntan. 

Trots allt detta är det någonting som får mig att vilja läsa vidare på de andra fyra delarna i serien. Det är hopplöst, men något litet inuti mig bara vill. Jag vet inte vad det är. Kanske är det så att jag är sugen på att läsa en serie eftersom att jag inte gjort det tidigare? Kanske känner jag mig sugen på att läsa de andra delarna för att jag faktiskt inte vet vad som kommer att hända? Eller vill jag bara vet vad som kommer hända efter att Thomas somnar i sängen med Teresa? 

Mitt betyg:

3 av 5 stjärnor.

Andra böcker i serien:

Titel: Boktjuven (originaltitel - The Book Thief)

Författare: Markus Zusak

Språk: Svenska                                

Del: - 

Bokförlag: Pocket - Ponto Pocket, Inbunden - B Whalströms      

Utgivningsår: 2010

Läsålder: 12-15 år

Handling:

Det är Döden som vill att du följer med. Han vill att du lyssnar till berättelsen om den unga Liesel Meminger vars liv och öde han fascineras av. Och när döden ber dig lyssna är det svårt att låta bli! Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är Dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Med hjälp från sin fosterpappa lär hon sig läsa och snart har hon inlett en kärleksaffär med ord och böcker.          

Mina tankar:

Jag hade sen tidigare sett filmen Boktjuven på bio och blev riktigt faschinerad över hur fantastiskt bra och speciell den var. Ett tag senare upptäckte jag att hela filmen var baserad på Markus Zusaks ungdomsroman The Book Thief (Boktjuven). Såklart blev jag intresserad och beställde boken nästan med en gång, några dagar senare kom den i ett såntdär tjockt kuvert i brevlådan. Känslan av att riva upp prasslande papper och känna bokens tyngd, bläddra i de sköra sidorna och känna doften av sträva pappersblad  var fantastisk. Lika fantastisk var känslan jag hade den kvällen när jag kröp ner i sängen för att läsa det första kapitlet i Boktjuven. 

Jag blev långt ifrån överrasskad när jag både läste och läst ut boken, och jag har nog aldrig varit lika övertygad om att en bok kunde vara så himla bra. När jag med gott samvete, fast med lite vemod över att en fantastisk boks resa nu var över, stängde ihop Boktjuvens sidor låg jag bara där och log och tänkte för mig själv att Boktjuven var precis en sådan bra bok man förväntat sig. 

Boktjuven utspelar sig i Tyskland under andra världskriget. Konstigt nog tycker jag faktiskt att boken blir extra bra, eller böcker över lag blir extra bra när den utspelar sig under ett krig. Det framhäver en väldigt spännande, sorglig och lite vemodig känsla vilket enligt mig inte gör boken något sämre, utan bara något bättre och mer känslofylld.

Något annat jag verkligen älskade var karaktärerna. Varje individ beskrivs med så mycket inlevelse. Rudy Steiner, hans citrongula hår, hans kärlek för Liesel och hans nyfikna personlighet. Hans Hubermann, det rostiga dragspelet som ger ifrån sig pipiga toner, hans ödmjuka personlighet och hans kritiska funderingar och tankar kring omvärlden. Det var bara 2 av karaktärerna, tänk er en hel bok fylld med sådana karaktärer! Magiskt.

Mitt betyg:

5 av 5 stjärnor.